♥

sjuk

okej :/

Du får helt enkelt leva, du går i 8:an och de flesta som är i din ålder har aldrig någonsin varit riktigt kär. Bara att vänta en dag hittar man någon.

Ja, jag håller med till 100 att det vi gör är sjukt. Vi borde inte tänka så vi gör, men som du sa, det är ju så det är liksom.

Kram

Jag vet inte,

men känns tragiskt att ens tänka tanken.

Men jag tror man slutar på riktigt när man tillsut blir tillräckligt sjuk för att bli inlagd:/

Ja fy:( Jag med, men ändå är det min favoritfilm, jag älskar den!<3



Jag vet inte vad det var som fick mig att inse att jag vill bli smal. Men jag tror det kan bero på att jag vill ha min mamma "tillbaka".. Efter att hon skaffat ett nytt barn har jag blivit lite bortglömd, och dom ända gångerna hon bryr sig om mig är när hon märker att jag inte äter bra, eller när jag blivit smalare. Så det kankse är lite för att jag vill vinna tillbaka henne? Men jag vet absolut inte, det är så svårt tycker jag att veta vad exakt det är som orsakar ens beteende! Men sen måste jag ju erkänna att jag tycker att det är fint!

Vad vill du få ut av den, och hur tror du att du fick den?

Kram, <3

Åh, jag har med en syster, (en större).. och det e ungefär samma där.

Fast ditt e nog lite värre ändå, då jag ändå kan få beröm av min pappa ibland.

Men mamma e nog värst, hon glömmer alltid av en.

Och fastän hon bara bryr sig dom korta stunderna då jag inte äter, får mig att bli glad ändå!

Det räcker för att hon bara frågar om maten..

hellre det än att hon inte pratar med mig alls!:(



ja, det e ju sant att det är en uppmärksamhetsjukdom, men samtidigt inte på många ställen.



Men får man fråga vad ditt mål är?

Puss<3



detta blev med långt ;p

Åh, fyfan. Detdär känner jag verkligen igen, att hon ä provecerande och skit. Hon ger mig nervärderande blickar, som om hon är bättre också.. Men något jag kan vara skadeglad för är att hon väger 62 kg, och är 3 cm kortare än mig. Så hon är fet i mina ögon, så jag har nåt att vara glad över. Men hennes blickar är nedvärderande, gör mig osäker!



Och jag kan bara säga välkommen in i klubben!;D

Just nu väger jag mellan 51 och 52, men vill komma ner till 43-45.



Känns som allt hade underlättat då på något sätt!:/

Mamma, och min syster hade kollat mer annorlunda på mig, tagit mig mer på allvar skulle jag tro.



Men om jag når 45, kommer jag nog ändå inte vara nöjd. Men vad vet jag? Man kankse får ett stopp tillsut, men jag tror ändå inte det. Jag tror man bara får tyngre ångest ju mer man hamlar i den här skiten rent ut sagt!:/ Men även fast jag vet att det jag gör inte är bra, så gillar jag det!

Puss <3

ja, jag hör att vi är as lika! <3

Läskigt tycker jag, för för min del går det inte bra i skolan heller!:/



Och ja, jag vet! Jag tänker samma, att kilon ändå är kilon! Och då är dom tjocka. Ärligt talat, så är jag glad för att hon e såpas mycket större, låter elakt. Men du fattar läget?:/



Men ja, jag har satt upp mål, nyårslöften, som jag verkligen ska hålla! Att bli bättre i skolan, och att bli smal. För det är något jag verkligen vill lyckas med. Och jag tror jag kan göra det med faktiskt!



Men vi får hålla kontakten tycker jag! Könns lätt att prata med dig, och vi är ju ungefär samma vikt också! Och vi är extremt lika med.



Men nu hade jag tänkt sova, men du får ha en bra sömn så hörs vi imorn!

Puss på dig!<3