♥

ny dag idag, vaknade vid fem det var inte bara magen som väckte mig idag utan
även väckarklockan, jag älskar att vara ensam och vaken på mornarna, älskar.
well, hoppas på en bra dag idag, får väll se hur det blir med det.
ha det bra så länge. och jag suger på rubriker.

istället för att äta utav boredoom finns här lite förslag att ta till:

♥rensa igenom datorn, installera antivirus program och liknande.
♥kolla på TV eller film [pasa på att göra lite situps samtidigt]
♥borsta tänderna grundligt och noga, använd munskölj och snåla inte med tandtråden
♥kolla in din favorit thinspiration model/skådis/realgirl
♥samla favorit thinspobilder och gör ett kollage
♥dansa till hög musik och sjung med
♥träna,träna,träna, vad annars liksom, träna vad som helst när som helst, bara det
bränner kalorier och är stimulerande
♥starta en blogg, det behöver inte vara en anablogg, en helt vanlig blogg med tankar och funderingar bara
♥skriv, skriv vad som hellst när som helst.

&ja, listan är lång.

..it's really simpel, perfect and not lonley.

min mamma gjorde tacos, min pappa köpte julmust.
min mage skrek men mitt huvud sa nej.
mitt hjärta klyvdes.

hör ni hur jävla löjligt det här låter?

jag vet inte, ni kanske inte förstår?
min sjukdom.. eller. vän eller någonting för ibland är min sjukdom verkligen
det enda jag har och jag känner mig så psykisktstörd som säger det.
jag är ju faktiskt bara en vanlig, nästan vanlig, tjej.
en riktig svenssonsvensson med en massa problem, och istället för att lösa dem skapar jag mer, har
jag märkt.
Mina drömmar är för stora för min livsposition, jag vill bli förälskad och bli kär och jag
vill bli kändis och doktor och smartast i världen och vacker och sångerska.
Det är kanske dessa drömmar som utvecklat min ätstörning, kanske är det för att jag alltid pushat och blivit
pushad att vara störst, bästa och vackrast.
jag hatar att svika människor, jag hatar den bittra glansen i deras ögon efter sveket och jag hatar
det där bittra, bitande och svidande samvetet som kommer därefter.
Nästan lika mycket som jag hatar ångesten och prestationskraven jag sätter på mig själv.
Tårar är överskattat och jag har slutat gråta för längesedan, det är en ständig kamp att hålla tillbaka strilet
som gärna rinner ner för mina kinder, men jag lyckas på något vis alltid hålla tillbaka.
Det värsta jag vet är när folk försöker trösta mig, det känns alltid som om att jag är den svaga i situationen, vilket
kanske i just den situationen stämmer, men jag vill inte vara svag och hjälplös.
Jag vill ha kontrollen, jag vill vara den som styr spelet, men jag vet att det bara är en utav mindra andra drömmar, för just nu är det spelet och systemet och svagheten som styr mig.

Det viktigaste för mig själv i nuläget är att lyckas, bevisa för mig själv och alla andra att jag inte tappar kontrollen,
att jag aldrig tabbar mig och att jag fan kklarar det här.
det här eller den/det är vad min sjukdom heter, vissa kallar den för hon och andra för ana, men min är kort och gott den.
jag vet inte om det har klarnat upp något för er, men det kändes skönt att skriva.

min älsklingslåt just nu, den är soundtracket till twilight som jag ska nästa vecka,
nämnde jag att jag är kär i kärleken?

den här morgonen var katastrofal. inte sinnes sätt men ätligt vis. fyfan.
jag vaknade vid 12:00, vilket är ganska storslaget för vanligtvis väcker min mage mig vid 8-9 på morgonen
men iallafall sov jag till tolv idag.
kom ner och tog det lugnt med maten, åt en halv knäckebröds bit.
kollade på tv, blev helt utanför varning jättehungrig, sen tappade jag mig rejält och åt både mackor och ett par
skedart med glass, och inte att glömma, ETT GLAS JUICE.
och jag hade verkligen kommit igång så bra den här helgen, och min jävla hunger förstörde allting, och sömn.
för jag är säker på att om jag hade gått upp vid 8 som vanligt hade jag gått ut och gott det första jag gjorde,
sen skulle jag antagligen inte vilja äta någonting.

usch, mår fan illa över vetskapen att brödet och osten ligger och jäser där inne i magen och tarmarna,
men jag kan inte spy, jag är en utav dem få anorektikerna som inte föredrar att spy.
så jag gjorde inte det, det är varken bra eller dåligt för min del.
allting e jävligt likgiltigt nu, jag fick inte ens ångest över att jag inte spydde upp maten.
jag är konstig idag.

och fan vad jag hatar söndagar alltså.

usch har domningar i mina fötter, det e så jävla äckligt att det finns inte.
usch som sagt. och jag är lite trött nu. hah.

h2o är en bra vän in need. seriöst det är jätte bra om man känner för att binga,
det funkar iallafall för mig och vad jag har hört så ska det vara great för huden också :)
så fortsätt bottle it up med vatten och cocacola light!

och vad dum i huvudet jag kände mig som skrev det där nu.
förlåt.

idag hände det inte mycket vill jag lova.
gråter fortfarande för att jag missade twilight, eller rättare sagt det gick inte.
fyfan.
jag blev deppig och åt ingenting (bra) jag har vart ute och gått tre gånger (bra)
jag åt choklad innan (inte bra) men slapp undan ångest (bra).

den här dagen har varit 45% bra och 55% dålig.
för twilight tar mycket ni vet.

jag borde väll antagligen presentera mig själv men jag har
ingen aning om vart jag borde börja?
kanske den ytliga presentationen, eller ska jag börja i mitten, innerst inne?
jag tror jag kör på med det mittermellersta.

mitt namn är stephanie och ingen kallar mig någonting annat om dem kämmer
mig på riktigt kallar dem mig inget annat, men främlinar kallar mig stephie (ehh?) iallafall
så är jag fjorton år gammal och bor i göteborg.
Jag har valt att inte vara anonym med den här bloggen, dock är jag tveksa över om jag kommer lägga
upp bilder utav mig själv med samma anledning som andra likasinnade bloggare.
tillbaka till mig.
Jag svälter mig själv, jag har skärt mig på benen, jag spyr upp maten och jag hungerstrejkar.
Jag är i stort behov utav kontroll över min kropp.
Jag gör det här för kärleken.
Jag har aldrig blivit älskad på riktigt.
Jag har aldrig älskat på riktigt.
Jag är otroligt ensam.

Det kan låta ganska tragiskt, men jag är nog inte ensam. Någon utav dem övre punkterna kan nog
dem flesta relatera till på ett eller annat sätt, iallafall om man lider utav någon slags ÄS.
Själv ser jag mig inte som en anorektiker, jag ser mig själv som en jävla tönt.
Det är ju faktiskt vad jag är, jag slutar äta för mitt kärleksbehov och min suktan utav det perfekta idealet.
Jag ser ner på mig själv och sjunker till en nivå som inte ens existerar och jag fyller mitt liv med smärta och sorg.
Visste ni att jag är en idiot. Jag förstör inte bara mitt egna liv, jag förstör mina näras liv.

och allt detta som jag skrivit nu, allt det här. det gör jag för att bli smal,vacker&älskad.
det är okej att tycka jag är dum som gör såhär mot mig och andra, för jag håller med, om jag kunde rädda mig
själv skulle jag vara fri, men det kan jag inte för det här har bara börjat.