hej.
jag borde väll antagligen presentera mig själv men jag har
ingen aning om vart jag borde börja?
kanske den ytliga presentationen, eller ska jag börja i mitten, innerst inne?
jag tror jag kör på med det mittermellersta.
mitt namn är stephanie och ingen kallar mig någonting annat om dem kämmer
mig på riktigt kallar dem mig inget annat, men främlinar kallar mig stephie (ehh?) iallafall
så är jag fjorton år gammal och bor i göteborg.
Jag har valt att inte vara anonym med den här bloggen, dock är jag tveksa över om jag kommer lägga
upp bilder utav mig själv med samma anledning som andra likasinnade bloggare.
tillbaka till mig.
Jag svälter mig själv, jag har skärt mig på benen, jag spyr upp maten och jag hungerstrejkar.
Jag är i stort behov utav kontroll över min kropp.
Jag gör det här för kärleken.
Jag har aldrig blivit älskad på riktigt.
Jag har aldrig älskat på riktigt.
Jag är otroligt ensam.
Det kan låta ganska tragiskt, men jag är nog inte ensam. Någon utav dem övre punkterna kan nog
dem flesta relatera till på ett eller annat sätt, iallafall om man lider utav någon slags ÄS.
Själv ser jag mig inte som en anorektiker, jag ser mig själv som en jävla tönt.
Det är ju faktiskt vad jag är, jag slutar äta för mitt kärleksbehov och min suktan utav det perfekta idealet.
Jag ser ner på mig själv och sjunker till en nivå som inte ens existerar och jag fyller mitt liv med smärta och sorg.
Visste ni att jag är en idiot. Jag förstör inte bara mitt egna liv, jag förstör mina näras liv.
och allt detta som jag skrivit nu, allt det här. det gör jag för att bli smal,vacker&älskad.
det är okej att tycka jag är dum som gör såhär mot mig och andra, för jag håller med, om jag kunde rädda mig
själv skulle jag vara fri, men det kan jag inte för det här har bara börjat.
ingen aning om vart jag borde börja?
kanske den ytliga presentationen, eller ska jag börja i mitten, innerst inne?
jag tror jag kör på med det mittermellersta.
mitt namn är stephanie och ingen kallar mig någonting annat om dem kämmer
mig på riktigt kallar dem mig inget annat, men främlinar kallar mig stephie (ehh?) iallafall
så är jag fjorton år gammal och bor i göteborg.
Jag har valt att inte vara anonym med den här bloggen, dock är jag tveksa över om jag kommer lägga
upp bilder utav mig själv med samma anledning som andra likasinnade bloggare.
tillbaka till mig.
Jag svälter mig själv, jag har skärt mig på benen, jag spyr upp maten och jag hungerstrejkar.
Jag är i stort behov utav kontroll över min kropp.
Jag gör det här för kärleken.
Jag har aldrig blivit älskad på riktigt.
Jag har aldrig älskat på riktigt.
Jag är otroligt ensam.
Det kan låta ganska tragiskt, men jag är nog inte ensam. Någon utav dem övre punkterna kan nog
dem flesta relatera till på ett eller annat sätt, iallafall om man lider utav någon slags ÄS.
Själv ser jag mig inte som en anorektiker, jag ser mig själv som en jävla tönt.
Det är ju faktiskt vad jag är, jag slutar äta för mitt kärleksbehov och min suktan utav det perfekta idealet.
Jag ser ner på mig själv och sjunker till en nivå som inte ens existerar och jag fyller mitt liv med smärta och sorg.
Visste ni att jag är en idiot. Jag förstör inte bara mitt egna liv, jag förstör mina näras liv.
och allt detta som jag skrivit nu, allt det här. det gör jag för att bli smal,vacker&älskad.
det är okej att tycka jag är dum som gör såhär mot mig och andra, för jag håller med, om jag kunde rädda mig
själv skulle jag vara fri, men det kan jag inte för det här har bara börjat.
Kommentarer
Postat av: Anonym
vi är lika gamla
men du är förmodligen mycket finare än mig
<3
Trackback